Fröken Odörts torparliv

Senaste inläggen

Av Fröken Odört - 19 december 2016 17:30

Slängde ihop denna på ett par timmar imorse när jag såg hur repigt skärmen började bli. Hade en hel del lingarn hemma som passar bra till syftet, eftersom lin går att koka (det lär ju bli smutsigt med tanke på hur ofta jag fipplar med telefonen numera). 


 


Mönstret är enkelt. Virkade en luftmaskekedja som var ungerfär lika lånng som telefonen är bred, sedan fasta maskor runtom kedjan så en bottenplatta bildades med 3 fasta maskor i var ände av luftmaskekedjan. Sedan satte jag ett varv med stolpar i 90 graders vinkel mot bottenplattan. När det varvet var klart virkade jag tre luftmaskor (som stolpe), 2 stolpar * hoppade över två och satte en stolpgrupp med två stolpar (vad de nu heter när man drar den sista maskan genom båda samtidigt) 3 luftmaskor, en stolpgrupp, 3 luftmaskor och sedan 3 vanliga stolpar*. Varv två i mönstret är som följer: 3 stolpar, tre luftmaskor, en fast maska i den mellersta stolpgruppen, tre luftmaskor osv. 

Av Fröken Odört - 16 december 2016 12:15

Det är 2016, ännu i några dagar i alla fall. Trots detta så blir jag ibland eller faktiskt ganska ofta, chockad över kunskapsbristen hos vår befolkning. 

Ämnet jag kommer skriva om är miljö, folks missförstånd och hur personers ideologier färgar av sig på hur mycket de vill lyssna.


Vi är en invasiv art. Det har gått många år och generationer sedan vi lämnade vår naturliga biotop i Östafrika för att sprida oss över jordklotet. På var kontinent och hörn av jorden där vi slagit oss ner, så har vi förskjutit naturens balans bara genom vår närvaro. Vi har förökat oss till den grad på många platser att vi inte längre kan föda befolkningen på samlande, fiske och jakt. 


Så vi blev bönder, vi förädlade växter så vi får ut mer mat per kvadratmeter. En väldigt stor del av vår mat kräver att den pollineras för att det ska bli frukt. Även växter som potatis behöver pollineras då och då så vi får fram nya resistenta sorter eftersom att tränga ihop en typ av gröda på en plats lätt leder till att sjukdomar och skadedjur sprider sig som elden. Vi måste alltså gynna insektslivet, så att de fixar mat åt oss.


Men hur ser det moderna jordbruket egentligen ut? Vi odlar en sorts gröda i sora monokulturer som ofta besprutas. I en monokultur blommar grödan bara en gång och det under kort tid, resten av året svälter pollinatörerna. Upp på det förgiftar vi dom genom besprutningen. För några vintrar sedan dom 70% av världens bin. 70%, sug på den enorma siffran. På våren när mina lönnar blommade brukade jag höra bisvärmarna ända in i huset, nu för tiden kommer det bara ett fåtal. Orsaken till att vi ser det så tydligt hos bin är att vi faktiskt har tambin, men tro mig, det händer hos de vilda insekterna också. Vi vet att detta var pga besprutningen. 

Vi dödar även effektivt av nedbrytarna i jorden. Om du har tillgång till ett mikroskop, ta ett jordprov från en åker och titta på det. Ta sedan ett jordprov under ett träd i en lövskog. Vart tror du det finns mest liv? Nedbrytarna frigör näring som växterna kan ta upp, när vi besprutar, plöjer och kör över jorden med traktorn, dör de. man talar om begreppet död jord.


Men finns det hopp? Ja, men vi måste förändra oss och vara villiga att låta maten kosta. Vi måste börja gynna insektslivet. Så hur gör man det? Jo, genom att hålla betesdjur. Beterdjur går på mark som inte lämpar sig för odling, de kan även gå på mark som ligger i träda. I en hage blommar växter flera gånger under säsongen, så det finns mat till insekterna (även i form av spillning). Ängen är verkligen åkerns moder. Vi måste sluta att förgifta marken med konstgödsel, i den finns det dessutom ingen mat åt insekterna. Vi behöver förändra odlingsmetoderna till plöjnings och giftfria. Vi behöver spränga in ängar i åkermarken och rotera dessa. 


Nu tänker många när man kommer till den delen i debatten att "Kött är ju inte klimatvänligt". Klimatvänligt och miljövänligt är inte synonymer, de är i mångt och mycket varandras motsatser. Faktiskt är en vegansk kost något av det mest miljövidriga du kan äta. Den veganska kosten dödar dessutom fler djur än vad en blandkost där animalierna kommer från betande djur gör. Men ändå framställs veganismen som djurvänlig. Skulle vi föda jordens befolkning som veganer, skulle ekosystemen snart klappa ihop. Men det örat vill inte veganismens förespråkare lyssna på. Det är tydligen mer givande att mässa "Kött är mord" och hoppa över det faktum att djur dör i miljardtal i veganismens namn.


Men vi tar och tittar på klimathotet lite. Ja, idisslare släpper ut metan, men om idisslarna var orsaken, hur kommer det sig att det händer nu och inte när miljontals bufflar levde i USA? Tittar man på diagram om där klimatförändringarna började, så ser man att det är ungefär samtidigt som vi började utvinna fossila bränslen. Men tyvärr styr pengar, oljebolagen är rikare än vad bönder är. Men vi bör satsa på betesdjur och skippa importera soja från andra sidan världen. 


Faktiskt borde alla hålla sina egna höns och mata dom med matresterna, det är både miljö och klimatvänligt. 


Vad jag blev chockad över häromdagen, var i en diskussion på nätet där folk hånade en lantbrukare som sagt att utan djurhållning skulle de inte finnas några veganer. De som hånade har verkligen missat adekvat kunskap om näringsvävar, pollinering och hur viktigt det är med naturgödsel. Det gör mig beklämd. Men jag hoppas att ni som läst detta vet bättre än så.   



Av Fröken Odört - 13 december 2016 19:34

 


Jag måste säga att miljön var otroligt vacker. Slottets gamla stenlada är omgjord till en affär och på ovanvåningen fanns några julstånd. 


 


En hel del gott, en del hantverk, men långt bortom vad min plånbok klarar av. Dock var det mest krimskrams i affären, sådant man hittar i vilket varuhus som helst.


 

Men ett fynd gjorde jag. Jag köpte en ask med gammeldags Nickel.   Nostalgifaktor 7000. 

Av Fröken Odört - 12 november 2016 17:00

Vi lever i en orolig tid, speciellt efter att jänkarna fick för sig att välja en labil, kvinnohatande rasist och homofob till president. I vår egen del av världen breder hatet och rasismen ut sig och det under en tid när vi har det bättre än mänskligheten någonsin haft det tidigare. 


Något som är viktigt att göra när oron för framtiden är för tung, är att glädja sig över de små sakerna i livet. Just min förmåga att göra det har tagit mig igenom mycket svårt. Idag glädjer jag mig över två saker. Jag har stickat och virkat klart min yllekjol idag, så nu kommer min rumpa hålla sig varm. Min beiga husky har hjälpt till, så den ska få sig en tur i tvättmaskinen innan jag använder den.


   


Och så något, som nästan fick mig att svimma av glädje imorse, hände för att hanhunden väckte mig tidigt och sa att han höll på att bajsa på sig. Efter att jag kom in med honom, gick jag till köket för att göra mig frukost. Mina två katter hade precis kommit in och gått och lagt sig. Då hörde jag ett jamande utanför dörren. Jag bor ödsligt, så besökande katter är väldigt ovanliga, men när jag öppnade dörren knatade min katt som försvann i våras in över tröskeln som om det var bara en liten stund sedan vi sågs sist. Välfödd var han, om än hungrig. Dagen har nu varit ett enda långt pusskalas och hundarna har gått igenom varje millimeter av honom. Brodern och systern var dock inte speciellt imponerade av hemkomsten, men sånt brukar ge sig på några dagar. Ni vet, syskonkärlek. 


 

Av Fröken Odört - 17 oktober 2016 22:30

Kan man ha det? I dagens samhälle lever folk långt över sina tillgångar, de är intecknade upp över öronen så fort de köper sin första bostad, denna bostad fyller de sedan med allsköns "viktiga" saker som snabbt förlorar sitt värde. På semestern flyger man till Thailand där man bär sina nyinköpta kläsder inför resan. Väl hemma tar man den belånade bilen till jobbet, där man får jobba många timmar extra bara för att kunna köpa bensin. Lånen, de tagit för att finansiera den livsstilen med sakerna som snabbt förlorar sitt värde, förräntar sig istället. 


Backa 50 år, hur gjorde man då? Jo, man jobbade tills man hade råd med en egen bostad, efter det så kunde man gifta sig och skaffa barn. Några lån var det knappt att tala om, en ordentlig människa i det samhällets ögon sparade sina pengar tills dess att man hade tillräckligt. 


Vad hände egentligen? Vart tog det sunda förnuftet vägen?


När dagens människor som är belånade till max plötsligt blir sjuka eller arbetslösa så har de inte råd att bo kvar. Har man verkligen tänkt igenom sina beslut då? 


De som misslyckas med att bli självhushållare tillhör nästan alltid den första kategorin. Vi som fortsätter år efter år resonerar som de för 50 år sedan. Var skuldfri när du börjar, det är mitt första budord jag ger er. Mitt andra är att leva sparsamt. Lär dig vilka affärer som säljer mat till halva priset när det är kort datum på den. Lär dig koka soppa på en spik. Lär dig vart det finns fruktträd på ödetomter/allmänningar. För ju mindre pengar du spenderar, desto mindre måste du lönearbeta, självhushållarlivet är mer än ett heltidsarbete, så att lägga en heltidslönejobb uppå det är inte smart. Och har du en bil, fundera på om inte en mopedbil, cykel alternativt kollektivtrafiken kan ta dig dit du ska. För bilar är enormt dyra i drift. 


Men visst blir även självhushållare sugna på att konsumera ibland, vi är inte immuna mot affärernas kampanjer. Men där har jag ett par tips. När du står där i affären med prylen i handen, räkna ut hur många timmar du skulle kunna vara ledig ifrån jobbet om du skulle ställa tillbaka den. Fundera även på om inte du redan har en likvärdig produkt hemma, eller om du för den delen kan göra en själv. Oftast får sakerna stå kvar för min del och jag har aldrig ångrat mitt beslut att inte köpa dom. 


Att en dag bestämma sig för att kliva av konsumtionens ekorrhjul är nog det bästa beslut som du kan ta. Till och med julklapparna blir roligare. Istället för att ge bort saker till folk som du köpt, ge bort tjänster, sådant du gjort själv eller upplevelser. Kanske din bror behöver hjälp med att måla om huset i sommar? Eller faster kanske skulle må bra av en axelvärmare du stickat av hemspunnet/återvunnet garn? Dina barn/syskonbarn skulle definitivt tycka att det var hur roligt som helst att sticka ut och fiska en helg med dig. För om 10 år kommer de inte komma ihåg den där massproducerade leksaken du köpte till dom, men vad de kommer att komma ihåg var när du tog ett ofrivilligt dopp i forsen när du slant på en sten eller hällebrödet du gräddade åt dom över öppen eld. 


Låter det som ett innehållslöst liv att sluta konsumera över ens tillgångar? 



Av Fröken Odört - 10 oktober 2016 23:00

Nope, det är inte en av mina hundar som sitter vid tangentbordet, utan jag har idag äntligen hittat en rullrånspinne. Hittade den i ett stånd på Vaksala torg inne i Uppsala, när jag var där för att gå på biblioteket för att skaffa bibliotekskort. Tyvärr gick jag därifrån med oförättat ärende eftersom jag glömt id-kortet hemma och hamnade då mitt i Uppsala marknad istället hade ingen aning om att det skulle vara det. För er som undrar hur tusan en rullrånspinne ser ut, så lägger jag in en bild. 

 

  , 


Så nu ska jag fortsätta med att försöka bli rullrånsmästare, men jag har ju en lång väg att gå med tanke på mina tidigare försök som jag skrivit om. Funderar på om jag inte skulle ta med rullrånsjärnet och pinnen till en kvinnogrupp jag är med i, där vi brukar hitta på lite saker tillsammans. Och om två veckor ska vi baka till en sopplunch som kyrkan här håller i, de som äter där kan ju få vara mina försökskaniner. Snällt va?   

Av Fröken Odört - 9 oktober 2016 21:21

Jag fyndade ett brunt ullgarn för flera år sedan som jag påbörjat många projekt med, som sedan repats upp och som jag börjat om med. Detta garn har hållt på att blivit en pippitröja, en virkad kjol, en skickad klänning...listan kan göras lång. Så blir det med en del garner, de verkar ha en egen vilja om vad de ska vara till. Nu har jag satt igång igen, denna gången försöker jag följa en beskrivning jag hittat på nätet. Håll tummarna för att det blir en klar tröja. 


   


Här finns beskrivningen: http://www.favecrafts.com/Crochet-Clothes-Patterns/Avalon-Top


Och här finns det fler bilder på tröjan: http://www.katiaribeiro.com.br/search/label/Paps%20ou%20Inspira%C3%A7%C3%A3o?updated-max=2014-01-11T05:20:00-08:00&max-results=20&start=66&by-date=false


I övrigt har jag inte gjort så mycket mer idag (mer än det vanliga jobbet med djuren), var lite för trött. 

Av Fröken Odört - 8 oktober 2016 16:15

Eller nja, i alla fall för denna säsomgen. Sitter och värmer mina kalla tassar efter att jag var ute och städade på tomten, det blåste ju häromdagen och en del saker låg inte där de skulle ligga. Jag älskar verkligen att gå barfota och hatar att ha strumpor på mig, men så bor man i detta kalla avlånga land. Människors fötter är ju egentligen inte gjorda för skor och de mår ju så mycket bättre om de inte får en massa stöd och skräp som skotillverkarna vill pracka på oss för att de ska kunna ta mer betalt, för då blir fötternas egna muskler starka istället.


   


Vaknade av ett dunder utanför huset idag, det var min hyresvärd som slog kanterna på min "gräsmatta" (läs bucklig åker), där är för eländigt för att gå med gräsklipparen och jag har inte tillräckligt med elkabel för att nå dit med trimmern. Sedan växer det en del sly och är en del stubbar och liknande, så vill inte förstöra lien. Men han har ju lite redigare grejer som den storbonde han är. Tycker det var snällt av honom, jag hade inte ens bett om det, men han slog kanterna längs vägen här idag och såg väl att det var lite väl vildvuxet. Tack och lov hade mitt lilla äppelträd nät runt sig, så han såg att det inte var sly, annars hade jag nog gråtit nu. 


 


Det är ju ganska skuggit där på ett ställe, så jag funderar på om jag inte skulle anlägga en svampodling på den platsen (jo, jag behöver ju mer att göra *host, host*). Men det skulle vara kul, då kan man odla lite mer ovanliga sorters svamp, såg att ett företag sålde stolt fjällskivlingsmycel, det är min favoritsvamp men ack så svårfunnen här där jag bor nu. Där jag bodde innan hade jag en 25 exemplar på tomten, det var inte helt fel. Här växer det bara magiska svampar i gräsmattan, en person med kunskap om sådant sa att det var sådana. Men såna har jag inget intresse av alls, jag är så knäpp som det är. 


 


Squashplantorna fortsätter att leverera frukt, trots att de numera är frostnupna, finns det något vackrare än en musselsquash i squashvärlden? 


 


Min manchuriska valnöt har börjat att sätta igång i år. I två somrar var den lika stor som när jag köpte den, men nu börjar den sätta grenar och växa på höjden. Är väl bara en 20 år kvar till första skörd.   Men den som väntar på något gott...


 


Var på Rimbo marknad i torsdags, vad mycket skräp de säljer nuförtiden, alla säljer dessutom samma saker. Men det var kul att få komma "hem", min pappa bodde där under min uppväxt, fick se huset han byggde, men lite ledsen blev jag att de sågat ner merparten av alla fruktträd. Varför köpa villa och sedan bara ha i princip en stor gräsmatta? Är det då inte lämpligare att bo i lägenhet vid en park? 



Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Omröstning

Är du en återkommande läsare av denna blogg?
 Ja, jag är en återkommande läsare
 Nej, men jag kommer nog att bli det.
 Nej, ämnet det inte är av intresse för mig

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2016
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards