Vi lever i en orolig tid, speciellt efter att jänkarna fick för sig att välja en labil, kvinnohatande rasist och homofob till president. I vår egen del av världen breder hatet och rasismen ut sig och det under en tid när vi har det bättre än mänskligheten någonsin haft det tidigare. 

Något som är viktigt att göra när oron för framtiden är för tung, är att glädja sig över de små sakerna i livet. Just min förmåga att göra det har tagit mig igenom mycket svårt. Idag glädjer jag mig över två saker. Jag har stickat och virkat klart min yllekjol idag, så nu kommer min rumpa hålla sig varm. Min beiga husky har hjälpt till, så den ska få sig en tur i tvättmaskinen innan jag använder den.

Och så något, som nästan fick mig att svimma av glädje imorse, hände för att hanhunden väckte mig tidigt och sa att han höll på att bajsa på sig. Efter att jag kom in med honom, gick jag till köket för att göra mig frukost. Mina två katter hade precis kommit in och gått och lagt sig. Då hörde jag ett jamande utanför dörren. Jag bor ödsligt, så besökande katter är väldigt ovanliga, men när jag öppnade dörren knatade min katt som försvann i våras in över tröskeln som om det var bara en liten stund sedan vi sågs sist. Välfödd var han, om än hungrig. Dagen har nu varit ett enda långt pusskalas och hundarna har gått igenom varje millimeter av honom. Brodern och systern var dock inte speciellt imponerade av hemkomsten, men sånt brukar ge sig på några dagar. Ni vet, syskonkärlek. 

Visst var rubrikssättningen fångande?    Nu handlar det ine om någon vidrig människokarl (notera att jag inte tycker så om alla män, långt därifrån), utan om ett stycke huskyhane. 

Karlsson (hans smeknamn efter Karlsson i Hemsöborna) är en rejäl homofobiker. Den enda gånegn han blivit arg i hela sitt liv var när en bögjävelshund (Karlssons ordval, inte mitt) försökte sätta på honom bakifrån. Med tanke på att den terrierhanen vägde 4 kg och Karlsson 27, så gick det så där i terrierns fall att försöka sätta Karlsson på plats, även om Karlsson är långt ifrån den skarpaste kniven i lådan. Båda överlevde utan några blessyrer, då deras tvåbeningar var snabba att lyfta 27 kg ifrån att krossa 4kg genom 27 kgs vikt och genom att hindra 4 kg från att försöka ge igen på 27kg. 

Men så är huskyhanen även en kvinnoförtryyckare av stora mått. Så fort han har chansen trycker han ner oss, vare sig man är en fyrbent kvinna eller tvåbent, den enda som fått honom att fatta på vassa klor-vägen är kattan. Attans vad arg hon blev. 

Hur löser man detta?   

I övrigt har jag haft det ganska lungt. Fick två sticklingar till björnbär som nu står i backen, pallat äpplen i församlingsgårdens trädgård (nja, en av de anställda var med mig), stulit en krikonstickling (tror i alla fall att det är krikon, annars är det plommen) och skördat lite ärter.

Nu vet ni ju att jag är miljömupp och självhushållare och allt, men även jag har mina svagheter. Jag har alltid sagt att om man vill muta mig någongång, så är det Pringels Sourcream and onion som gäller då det är min akilleshäl, så när jag hittar denna lilla plåtburk, tror ni jag kan motstå att köpa den?   

Eller nja, tycker huskyhanens min säger allt om vad han tycker om den påtvingade delningen av hans fåtölj.   

Dag två som jag inte kan göra något tungt, så har spelat Betapet och virkat vidare, samt börjat att titta på en miniserie som heter Rebellion. Den utspelar sig på Irland precis när första världskriget startar. Imorgon ska jag se om jag klarar ta fram motorsågen och kavla ner några övervuxna sälgar, de står ivägen för min framtida häck. 

Lugna, jag har en elektrisk motorsåg, så den väger inte jättemycket, det som snarare är problemet är kroppställningen när jag ska såga. Är så galet sugen på att gå ut och göra något praktiskt utomhus, attans att behöva ta det lugnt. 

Idag åkte vi och plockade lite svamp med några andra från trakten. Jag tycker inte om att gå i skogen själv längre då det är otroligt mycket vildsvin här. Det har inte regnat på typ ettpar månader, så svamparna var små, torra och få, men jag fick ihop till en svampmacka iallafall. Hittade en vacker vril på en gran (heter det vril när det är gran och inte björk?), men den var lite svårplockad och fick stå kvar i skogen. 

Huskytiken var med, de andra två fick stanna hemma, behövde ha det lite lugnt och skönt medan jag letade svamp, hanhunden brukar annars stå och trampa på svampen innan jag hinner ta den. Här hörde hon något spännande i skogen, förmodligen vildsvinen, det var uppbökat överallt, så det var deras marker. 

När man har hund och försöker fotografera något annat, så kan man ge sig på att de ska in i bilden. 

Vackra ch för mig okända svampar. Skriv gärna i kommentarsfältetom du vet vad de heter.

Huskytiken hoppade som en gasell över diket, matte var feg och vågade inte gå på den halvmurkna spången, så hon klättrade ner i diket och upp igen. Jag minns nämligen när jag studerade och var på exkursion, där spången gav vika för mig och jag landade i en dypöl men lyckades rädda anteckningsblocket och kurslitteraturen ovanför lerytan. Det var jättekul att åka bussen hem sedan och sedan tunnelbana när jag såg ut som jag gått en runda i gyttjebrottning.  

Här bor det någon, söt liten "stuga" i skogen, inte helt fel det. Var den lite större hade jag kunnat tänka mig att bo där.

Snubblade på en pdf från Bergianska trädgården om olika växter som har praktiska användningsområden, den var riktigt skoj att läsa. Lägger in en länk här om jag tappar bort den bland bokmärkena. http://www.bergianska.se/polopoly_fs/1.174080.1397053635!/menu/standard/file/Livets_texter3.pdf

Och snubblade även på en dokumentärserie från Storbritannien om några som flyttar ut och ska leva miljövänligt, konstigt att den gått under min radar hittills. Här är första avsnittet av "It's Not Easy Being Green".