Visst var rubrikssättningen fångande?    Nu handlar det ine om någon vidrig människokarl (notera att jag inte tycker så om alla män, långt därifrån), utan om ett stycke huskyhane. 

Karlsson (hans smeknamn efter Karlsson i Hemsöborna) är en rejäl homofobiker. Den enda gånegn han blivit arg i hela sitt liv var när en bögjävelshund (Karlssons ordval, inte mitt) försökte sätta på honom bakifrån. Med tanke på att den terrierhanen vägde 4 kg och Karlsson 27, så gick det så där i terrierns fall att försöka sätta Karlsson på plats, även om Karlsson är långt ifrån den skarpaste kniven i lådan. Båda överlevde utan några blessyrer, då deras tvåbeningar var snabba att lyfta 27 kg ifrån att krossa 4kg genom 27 kgs vikt och genom att hindra 4 kg från att försöka ge igen på 27kg. 

Men så är huskyhanen även en kvinnoförtryyckare av stora mått. Så fort han har chansen trycker han ner oss, vare sig man är en fyrbent kvinna eller tvåbent, den enda som fått honom att fatta på vassa klor-vägen är kattan. Attans vad arg hon blev. 

Hur löser man detta?   

I övrigt har jag haft det ganska lungt. Fick två sticklingar till björnbär som nu står i backen, pallat äpplen i församlingsgårdens trädgård (nja, en av de anställda var med mig), stulit en krikonstickling (tror i alla fall att det är krikon, annars är det plommen) och skördat lite ärter.

Nu vet ni ju att jag är miljömupp och självhushållare och allt, men även jag har mina svagheter. Jag har alltid sagt att om man vill muta mig någongång, så är det Pringels Sourcream and onion som gäller då det är min akilleshäl, så när jag hittar denna lilla plåtburk, tror ni jag kan motstå att köpa den?